Just nu känns det som att man bara fördriver tiden i väntan på att livet ska börja.

Fast när är det egentligen? När man flyttar till ett eget ställe? När man hittar ett jobb? ...hittar kärleken? -Kanske en mix av alltihopa. Vafan vet jag.

Har aldrig någonsin varit så less på att åka buss som jag var igår. (möjligtvis hemresan från arlanda, men då var jag halverst medvetslös). Malin hämtade mig vid 04, sen busstart: 04.40 från Skellefteå busstation. Stop: 11.30 Åre. Den resan gick bättre, man var för trött och nervös för att ha bråttom att komma fram. Väl framme på jobbmässan så insåg vi att all nervositet och all ångest vi hade haft inför den där dagen, var helt i onödan. Av de 6½ timmarna som vi var där spenderade vi ca 1h på mässan och resten...ja, vi upptäckte att Åre är förbannat vackert. Fantastiskt landskap och arkitekturen var ju något för sig.

Bussresan hem. En mardröm. Smärtan man känt på ditvägen återkom efter ca 10min sittande i den där jävla bussen. Och hjärnan dog där strax före 18. Kan ju kanske tänka er på vilken nivå vårat samtal var på då. (Ungefär 0). Men vi lyckades hålla oss från att bli griniga, och det är ju alltid ett stort plus. Vi överlevde ända hem och då vart det däckning i sängen.

Nu ska jag duscha, sen skicka iväg ett par jobbansökningar. Ikväll blir det inventering på ica!

Har spenderat de senaste tre timmarna med att skriva 15 personliiga brev- för hand. Skrivkramp om något för tillfället! Vet inte om det är särskilt värt att gå och lägga sig nu då man ska upp kl 3? Mest troligt inte, men jag är så grymt trött. Har lite dåligt samvete för att jag halverst tvingar med min vän på resan, men det får bli så den här gången.


Förbannat lockande att gå och lägga sig, slå av larmet och bara sova sig igenom imorgon. Men jag vet att jag kommer ångra mig så bittert om jag inte ens försöker. Så något sådant blir inte av.






Jag är vad du får, varken mer eller mindre.

Jag är nervös! Har varit nervös sen klockan halv åtta imorse... VEMS IDÈ VAR DETTA?! Skyll inte ifrån dig Malin, det var du som kom med idén. Det var bara jag som övertalade oss att fara.... =D Jag vill inte...fast jo.


ÅÅÅÅH nu ska jag gå och ha ångest någon annanstans...

Om ca ett halvår fyller jag 20. Vad händer då? Jo, först och främst så får man ju gå på systemet. (wiho!)  Man har lämnat tonåren och kan räknas som vuxen. Och där är det stopp på förväntningar, för äldre än 20 vill man inte bli.

Finns det något som heter "19års-kris"? Om det nu gör det, så kan jag erkänna att jag är drabbad. Jag saknar mitt förra liv nått så jävulskt! Så jäkla enkelt det var.. inga pengaproblem, nada kärleksbekymmer... Det var fint. Nu känns det som om mitt liv enbart består av dom två delarna.

Till veckan ska jag försöka lösa det ena problemet. Och om det fuckar sig så ska jag försöka lösa det andra. Och fuckar det sig så...vette fan.

Att söka jobb är mycket mer komplicerat än vad jag trodde. Så imorgon måste jag börja knepa ihop ett CV. Sen även ett personligt brev fastän jag inte vet vilka jobb det är jag ska söka. Ska även försöka lära mig hur det går det på en arbetsintevju... Allt detta kommer antingen gå åt helvete eller vara förgäves, då jag ger ett förbannat dåligt första intryck.

Oja, positiva tankar flödar genom mig denna stund. Men jag tänker inte ge upp och stanna hemma. Jag ska fara dit, göra mitt bästa och sen får vi se huruvida jag lyckades eller inte.

Var som sagt i stan idag. He regna en aning. Så det första vi gjorde då vi kom in i stan var att köpa ett paraply. Malin ett rött och jag ett blått. Fast vi höll ändå på att frysa ihjäl. Sen sprang vi lite snabbt runt i affärer. Jag hittade ett par jeans, en t-shirt och ett linne. (Så mycket för att spara på pengarna...) Käkade middag på Subway, mums! Efter det gav vi upp och for hemåt. Stannade till på ica-maxi, där det inhandlades ingridienser för bak. När jag skulle betala insåg jag att jag lämnat plånboken i bilen...rutinerat. Det löste sig på så vis att frugan fick betala! ;)



Nu ska jag njuta av mina otroligt goda nybakta chokladmuffins!

Är trött less och arg. Malin lurade ut mig på en två timmars promenad idag....som slutade med att vi gick vilse och var tvungna att gå igenom skogen(nej Malin, det fanns ingen jävla stig!) Men det slutade iaf lyckligt ;)

Då jag kom hem var jag duktig och lagade mat, städade köket samt drog igång både tvätt- och diskmaskin. Har även hängt tvätten och plockat ur diskmaskin.(Jeij me!)

Alldeles nyss var jag ute för att ladda batteriet på bilskrället för att vara helt säker på att den ska starta imorgon då vi ska in till stan. Sjävklart var inte batteriladdaren där den borde vara. Inte heller befann den sig i garaget. Ringde ett samtal - och det visade sig att den var i min brors 740. Går dit för att hämta den - får inte upp motorhuven. Där tog mitt tålamod slut och jag lämnade skiten till min bror som får fixa det då han kommer hem.

Nu säger magen till mig att den är hungrig. Ovanligt? nej. Tror min kropp är inställd på wintermode och försöker samla fett inför den evigt långa vinterkylan. Lika jävla bra att göra som den vill. Så det ska jag göra, sen blir det fanimig sängen direkt.

Imorgon blir det återbesök på Arbetsförmedlingen. Kommer förmodligen vara bortkastad tid, men känner ändå att man måste dit. Men det allra allra bästa med imorgon är att det är LÖNING! Wiho, julilönen som trillar ner i fickan är inte så pjåkig.



6dagar kvar!! (liite övertaggad, ja)

Nu har jag varit arbetslös 1vecka och 1dag. Och jag börjar se ett mönster...

Går och lägger mig vid 22-23. Sover till 10-11 (vilket innebär att jag seriöst sover ca 12 timmar per natt!!). Kliver upp, duschar. Äter antingen frukost eller lunch. Sen går jag runt och gör...absolut ingenting. Kanske läser en bok, ser en film. Käkar middag vid 18-19 eller då jag börjar känna mig hungrig. Ser tv eller lyssnar på musik tills det är dags för sängen. Och hela tiden tänker jag på mat. Helt sinnessjukt.

Skitliv enligt mig. Men! Det ska ändras på nästa vecka. Jag är så jäävla övertaggad!! Misslyckas jag kommer jag att kura ihop mig i fosterställning och ge upp hopp om liv.

Mina två läsare verkar ännu inte ha gett upp hoppet. Men jag vette fan alltså. Tror den här bloggen är ganska död. Och inte på grund av att det inte finns nånting att skriva, för det gör det. Utan för att...jag tror jag är klar med att dela mitt liv, och mina tankar med en dataskärm.
Mitt nya liv har börjat och det känns förbannat jävla bra! Både min kropp och mitt sinne är i bättre "kondition" än någonsin tidigare.


Som avslutning vill jag önska alla lycka till! Kom bara ihåg att så länge du gör det du vill, på ditt sätt så kan det inte gå fel.
-Själv så har jag tänkt klippa mig och skaffa ett jobb ;) (bokstavligt talat, ja!)

Jag har....absolut ingenting jag vill dela med mig av. Allt är så förvirrande. Folk är förvirrande, och tro mig, jag behöver inte bli mer förvirrad än vad jag redan är.




What to do, what to do...

Funderar på att gå ut och stuka foten såhär lämpligt 1h innan första fotbollsträningen (på 2månader)... För uppenbart kanske? Hmm. Men hur farligt kan det vara? Men jag har hört att man kan dö av att röra på sig....är nog säkrare att stanna kvar hemma i soffan. Fast, tack vare min stora käft, så har jag ju sagt till tränaren att jag ska komma. Och då går det ju inte för sig att stanna hemma. Eller....? Nej, nu får jag fan ge mig. Upp och rör på fläsket tjockis!

JA, DU OCKSÅ!

Så var jobbet över för i sommar. Det känns...jävligt skönt. Ingen jäkla skola att återvända till. UNDERBART!

Jag vet inte..men jag tror nästan jag är lycklig. Jag har ingen direkt framtid, inget jobb och inga planer. Jag har ett boende, men helst skulle jag vilja flytta. Och jag har ingen pojkvän(tydligen en väldigt viktig grej att ha). Men jag har mig själv, och det är trots allt det viktigaste. Allt det andra kommer då det kommer.

Jag är förvånad jag klarade mig genom den här dagen utan att däcka eller förlora temperamentet och attackera en idiotisk kund. För gudarna ska veta att det var en hel jävla drös av dom idag. Och jag som var dum nog att tro att norrmännen dragit hem. Så fan heller. Dom är kvar, lika jävla irriterande och dumma som alltid.

ÅÅh, usch. Det här var förmodligen den värsta jobbardagen hittils.. och imorgon jobbar jag non-stop från och med att vi öppnar, tills dess att vi stänger. Ser fram emot det - not so much.

Frågan nu, ska man orka börja se en film eller krypa till kojs direkt? Kommer nog, hursomhelst, sova riktigt jävla gott inatt.